Ett av få slag jag avnjöt under ett kort nedslag på onsdagens par 3-tävling kom från Larry Mize. Det var en ganska risig wedge som innebar att han skickade en boll i drickat från cirka 90 meter. Troligtvis var det för enkla förhållanden där. Efter att en smått idyllisk onsdag förbytts till en stökig fredag med brötig vind kom Mize verkligen till sin rätt och knegade fram en 73:a. Och ba-ba-bam så hade 57-åringen jobbat hem en klarad kvalgräns i årets The Masters. Med över 30 starter på Augusta under bältet är det intressant att hur Mize ser på den dag vi just gnetat oss igenom:
Well, there have been many days like today. This is not unusual in my 33 years now playing in this wonderful tournament. This is not unusual. But days like today, that’s when the teeth are bared on this golf course. When the wind kicks up, it just makes everything – club selection, putting, chipping – everything is so difficult. But we have had many days like this before.
*****
Bryson Dechambeau var på väg att parkera sig i ledarboll till lördagen. Men vad hände? Jo, Augustas 18:e hände. Efter han ritat på kortet med en par rond kom Bryson till intervjurummet för lite medial samvaro. Det blev en ganska skojig stund. Bryson har inte bara lika långa skaft på klubborna, som ni vet. Han har också döpt dem till mysko namn – eller ja, namn i vetenskapens tecken. Lite humor uppstår därför när han droppar dessa namn till oss oinvigda dödliga. Som på frågan om vad han slog in mot greenen på hål 13.
I hit the gamma, whatever that is.
Okej. Det är en tydligen en järntrea kan vi upplysa Bryson om.
Nästa dräpande quotecandy kommer på frågan om hur det känns att se sitt namn uppe på ledartavlan.
Brysons svar? Ett kort och koncist: I belong.
******
Phil Mickelson är ju Phil Mickelson. Det innebär att den veckan tekniskt sett kunde utmynna i allt mellan en 62-rond till missad kvalgräns. Tyvärr blev det också det sistnämnda. Han hängde verkligen inte läpp efteråt när han drog igång och sågade sig själv – lite i US Open på Winged Foot 2006-style.
I thought it was very fair test. I thought there was opportunities out there. I thought that the greens were receptive, the pins were fine. I don’t know how to explain it, I just threw away a lot of shots, I just made a lot of poor shots in the wrong spot. This is worst I’ve managed myself around this golf course. I don’t know what to say. It’s disappointing. I love this tournament so much, and I’ve been playing so well, to come in and make some of those mistakes and the doubles and stuff that I made today is very disappointing. So, that’s about it.
Tack och hej, Phil. Augusta blir givetvis lite tråkigare utan dig.
– Franzén