Bergman gräver oväntat fram några bilder från en skojrunda vi spelade på Turnberry för nästan exakt tio år sedan. Kommer jag ihåg rätt hade vi också en tysk tant i bollen som möjligen hette Solveig.
Det är den The Open-bana som jag av olika anledningar nött flest ronder på. Som layout blandar den och ger med både ett antal starka och svaga punkter.
Men framförallt är Turnberry mitt givna svar om någon ska över till de brittiska öarna för första gången och frågar efter något som ska krydda resan med en oförglömlig upplevelse.
Det är liksom inte till Hoylake eller Lytham St Annes du hänvisar dem då. Dessa två intrikata schackmatcher mot en miljard bunkrar på öppna fält är överkursen. Där hamnar man efter The Old Course, Prestwick, Cinque Ports, Muirfield och naturligtvis Royal St Georges först passerats.
Turnberry, eller Royal Birkdale om du prompt ska till England, är istället den vänliga handskakningen som varsamt och med stor mersmak kommer att lotsa in spelaren i det här med links. Och när du förr eller behöver tre slag för att tråckla dig ur ett tajt läge i en potbunker är det inte fel att behöva genomlida detta i en vacker omgivning.
Fast frågan är om Turnberry även i framtiden får jobba vidare som min stående rekommendation. Detta oroväckande frågetecken har mycket, ja… egentligen allt, att göra med nya ägaren Donald Trump. Jag skriver också detta utan att blanda in Trumps politiska karriär.
Vi tar det positiva först. Det är att Trump investerar kraftigt i Ailsa Course och genomför ett antal förändringar som kommer att lyfta spelupplevelsen märkbart.
Och nu över till det negativa.
Det är att Trump är totalt fel gubbe att driva en golfanläggning i Storbritannien. Åtminstone när den innefattar linksgolf. Han har det inte i sig. Punkt.
Jag vet inte vad ni känner. Men jag har själv aldrig stått vid den skotska kustlinjen och plötsligt fått akut feeling för att lyfta landskapet genom att uppföra en gigantisk fontän med romerska lejon.
Men innan vi ens hunnit viska ”Make America Great Again” kastade sig Trump på telefonen till Bernardi för att beställa en lika svulstig fontän till Turnberry som bolaget byggt till hans övriga anläggningar.
Denna detalj säger rätt mycket om vad vi kan vänta oss på Trump Turnberry i framtiden. Bagdrop, personal som putsar klubbor efter ronden, en ny golfbilsväg insmugen här och där samt Jim Beam och Diet Dr Pepper i baren. Allt detta bakas ihop till en marsipanprydd golfresorttårta som garneras med en greenfee på 275 pund för en rond.
Och det är inte links, mina vänner. Det där är Doral, komplett med en A380 som lyfter från Miami International Airport mot Sydney i baksvingen. En helt annan golfupplevelse som har sin tid och plats. Men helst inte i form av en kustbelägen The Open-bana.
Linksgolf ska vara lika muggigt som ljuset på bilden ovan. Den ska besitta viktiga kulturella markörer som ljummen lager och överkokt fish and chips. Eller en range där du får bära med dig ett plaströr med begagnade bollar som ska samlas in och återlämnas i shopen efter att du slagit dem. Plus ett omklädningsrum med en fuktskadad anslagstavla där en aktuell matchstege alltid finns i centrum. Och inte minst. En greenfee som tas emot av en djupt desillusionerad brittisk klubbpro som blivit ett med sin lammullströja.
Turnberry har visserligen inte haft speciellt mycket av det där under en lång tid tillbaka. Men pendeln går alltid att svänga åt rätt håll.
Så kom igen, Donald. Läs ovanstående och arbeta in det i kravspecen. Du är välkommen att döpa dokumentet ”Make Turnberry Great Again” när det ska sparas ned på hårddisken. Om vi ska prata ett språk och använda ett tonläge som du uppenbarligen lyssnar till.
– Franzén